Alaskan Malamute

Hej kära vänner!

Vi har varit på minisemester kan man säga =) I julas gav jag Tommy en kryssning till Helsingfors två dagar och Sandra gav Tobbe detsamma. Och nu var det dags för resan.

I fredags närmre sagt, vi lämnade Vilda och Devil med Tommy’s bror Jimmi och Avalanche hos mamma, Ängla och Himla hos pappa.

Den hämtade vi upp Sandra och Tobbe på flygplatsen och det bar av mot båten.

Vi hade en härlig hytt med utsikt över gågatan (promenaden).

Hela resan började med att Tommy överraska mig med att ha bokat en massagetid för mig på båten. En hel timme med avslappnande massage. Vilken pojkvän! Han tyckte att jag behövde få koppla av ordentligt efter den hektiska tid och hårt arbete jag har haft. Han är omtänksam han och jag så tacksam. Det var underbart! Perfekt start på resan

Vi piffade till oss och begav oss ner till Buffén som vi bokat plats på. Dessvärre hade vi kikat fel på tiden och släpptes inte in. Den goda nyheten vad att buffébiljetten gick att använda på vilken annan restaurang som helst. Så vi hittade ett annat ställe.

Efter maten gick vi längs promenaden och stannade till vid en vinbar och tog ett glas champange och tittade på folket som passerade och lyssnade på pianomusik. Helt underbart!

Vi gick vidare och tittade på en dansshow och dansade lite styrdans själva =)

Dag nr två är båten låg i hamn valde vi att inte gå i hamn utan spendera dagen på båten. Såååå skönt. Bara slappa! Vi badade och fikade. Sen var de åter tid för till piffning och middag. En mycket god sådan…

Efter var det dags för dansshow igen och vi drack många goda drinkar =)

Sen blev de dans igen.

Lite lustigt och kanske skrämmande var att vi trivdes bäst bland de ”vuxna” på pardansgolvet än borta vid discoteket.

Vi var borta och tittade in på nattklubben Bali på fredagkvällen men vände snabbt. Det var som att kliva in i en helt annan båt. Fulla fulla människor som brottade om kull varandra, ramlade, skrek och mer än hälften hade solglasögon på sig i mörkret. Unken cigarettrök..

Nej de var verkligen inget för oss. Närmare kaosartat!

Men helgen var toppen och de var så kul att få spendera all den tiden med Tommy, Sandra och Tobbe. Kvalitéts tid med massor av skratt.

Och en välbehövlig paus från ”verkligeheten” som varit väldigt tuff den senaste tiden. Men nu med samlade krafter ska de jobbas på ett tag till. Och jag har en känsla av att snart kommer alla bitar falla på plats….

 Här kommer lite bilder också... Jag vet inte varför men Tommy lyckades gömma sig väl för kameran dessvärre =(

Jag och Sandra i hytten innan middagen första kvällen..

Utsikt från Sandra och Tobbes hytt över promenaden. Min och Tommys hytt låg mittemot

Syster och jag =)

Sandra, Tobbe och jag

Tingeling!

Jag tänkte berätta lite om våran helg, förra helgen det vill säga för

den här som var jobbade jag.

Kändes underbart att ha hela helgen tillsammans och vi började lördagen

med att ta ut Ängla och Himla på en långpromenad för att dra däck. Trots

snörstorm ;)

Himla gick så väldans upp i varv och blev rusktigt frustrerad över att

inte dra för fulla muggar. Hon gick koppplad eftersom det skulle vara

styrketräning och hade jag släppt henne så for hon i väg som ett skott.

Så Vi beslutade att koppla av henne däcket för jag vet ju hur skadligt

stress är och jag fixar inte att hundarna går upp i stress utan du fick

de vara istället. Det är inte värd det!

SÅ Himla fick till en början gå vanlig koppelpromenad medan Ängla drog

däck för fulla muggar.

Lite bytte vi av dem så Himla fick dra lite men när hon lugnat ner sig

lite.

Typiskt nog glömde jag kameran inne =(

Men de blev en långpromenad som var både nyttig för hundarna och för

oss. Tungt och ospårat ibland =)

På kvällen blev det en massa lördagsmys framför tv:n till

melodifestivalen medan hundarna gnagde på märgben.

Söndags aktiviet hade vi också och vi gick ut och pulsade och lekte i

snön på ängen vid huset. Då fick jag med kameran och lite fina bilder

blev det.

Tommy körde även Vilda och Devil en sväng med släden. Jag passade på att

träna lite klicker med Avalanche. Vi började lära in fot och gjorde

pendlingen och att vänta på varsågod.

Duktig tjej.

Imåndags klickade jag lite till när Tommy var på jobbet och hade Vilda

med sig. Avalanche där vi var och sedan Devil gjorde vi pendlingen och

fortsatte med snurra. Han behöver lära sig den för att bli lite bättre

på kroppskontroll. Trots han storlek så kan han ju ändå vara smidig och

det är de vi ska jobba lite mer på.

Igår kväll när jag låg och kurera mig i soffan (dunderförkyld) hörde jag

ett dovt, grovt ljud utanför och sen bang... Det var isblock/snöblock

som rasa ner från taket utanför. =( Jäkla tö väder. Det ljudet var

ledsamt att höra och än i dag töar det med sina plusgrader. Lite till

kan vi väl få behålla vintern!

Hoppas på att det blir minus snart igen!

Lägger in lite bilder idag också..

Devil far fram i snön..

Älskade Vilda...

Det är så härligt med snö..

Devil..

Husse hoppar från ett snöberg

Avalanche kollar så husse är okej =)

Avalanche och Devil

Himla lycklig och glad, fri som en fågel =)

Ängelpengel i farten

Ängla tar täten med husse och Himla bakom..

Ängelpengel

MissHimla

Ängla i fullfart..

Huset vi bor i är det i mitten. Och hundgården sitter ihop med huset som står framför där inne är det garage och föråd. Då hundarna har möjlighet att gå in i förådet om det är dåligt väder.

Tingeling!

Här rullar det på… Ganska fort. Men det kämpas på och vissa dagar är bättre än andra men de rör sig i alla fall framåt.

Förutom att arbeta heltid som kock så går jag ju även en utbildning till hundterapeut. Där ingår det som i alla andra utbildningar böcker som ska läsas och recensras, inlämningsuppgifter, skriftliga prov, examensarbete etc. Men även projekthundar och en projekt kurs finns med i hemläxorna. Några av hundarna är jag i full gång med och nu även problemhundskursen som jag startade här i veckan. Det är utmanande vill jag lova och tidskrävande. Och garanterat lärorikt! Jag fyller mina dagar kan jag lova… lite så att tiden inte alltid räcker till känns det som.

Och ibland blir det lite för mycket men ikväll efter kursen så har jag givit mig själv en lite liten time out och la upp fötterna i soffan, drack en kopp te och tittat på film. Behövde det för psyketsskull... SÅ får de bli nya tag imorgon.

Änglas stygn har jag tagit bort och de ser ut att ha läkt fint. Lite sårskorpor kvar bara, och jag hoppas året växer ut fort så hon slipper ha toppen så kal. Men hon var en klippa Ängla. Jag som inte tagit stygn förut var lite nervös men fast besluten att fixa det. Ängla låg som den ängel hon kan vara på sidan med huvudet vilandes mot filten och lät matte ta sin tid. Utan att ens titta vad jag hållde på med. Hon är så snäll och lättsam!

Nu ska jag försöka komma i säng och somna gott med Ängla under sängen och Himla brevid mig i =)  Imorgon är det fredag och jag är ledig i helgen! Så det blir mys med Tommy för hela slanten… Inte helt bortskämda med helger tillsammans är vi så det känns alltid extra lyxigt när vi kan få hela helgen ihop.

Jag hoppas ni får en trevlig helg!

Himla med en gigantisk(!) morot hon fått av mamma..

Björnbärspannacotta beställd av ett busssällskap, alla hjärtansdag på jobbet. Det skulle absolut vara format som ett hjärta tyckte beställaren =)

Tingeling!

Hellu!

Ja jag lovade bättring på bloggen och de har de inte blivit. Vi har haft en tuff tid här och mycket har fått sättas på prov, speciellt hur mycket vi klarar psykiskt. Mer än jag trodde faktiskt… Allt annat har hamnat vi sidan av och endast sådant varit ett absolut måste har gjorts.

Jag vill inte skriva vad det har handlat om men jag kan meddela att det är bättre nu och sakta men säkert så ska vi komma på rätt spår igen med en positiv och glad framåtanda.

Till något annat så har Ängla brutit svansen! Japp.. brutit svansen.
Jag skulle pussa henne god natt när hon låg i sängen och upptäckte att hon slickade ganska enträger på svansen på ett ställe. Kikade närmare på det och insåg att svanstippen inte längre var helt ihop kopplad med resten av svansen. Den var av, helt förutom i skinnet eller någon sena. Eftersom det var sent på kvällen och hon inte visade någon smärta väntade vi till veterinären hade öppnat igen dagen efter.

Där konstaterades det att den var av, helt och hållet och det gick inte att rädda. =( De klippte av tippen och kom även fram till att de skulle behöva sy ihop tippen för att de skulle läka ihop. Och för att kunna göra det måste de ta av ytterligare en liten bit för att få skinnet att täcka runt benet. Jag nämnde hur viktig svansen var för polarhunden som ska kunna täcka över nosen med den när hon ligger ute och det är kallt. Så jag ville att de skulle ta av absolut de minsta de behövde. Vilket de gjorde men jag är tveksam på om den är tillräckligt lång nu för jag tror inte det. Men men de viktigaste är att hon mår bra.

Det som mest förundrar mig är att jag har ingen aning om hur det här har gått till..! Hon har inte sagt ett pip och enligt veterinären så måste hon vara en hård hudad tjej för att inte ha sagt något när de hände.  Vilket hon i och för sig är men märkligt är det. Nu vet jag ju inte om jag var med när de hände heller…

Det hade inte tid med operationen på fredagen (när vi var där) utan fick en tid måndagen efter.

För första gången fick jag lämna kvar henne och åka hem medans hon opererades. Det kändes mycket konstigt eftersom jag alltid har varit kvar och väntat på dem när vi varit hos veterinären och behövt söva.
Jag skulle hämta henne kl 15.00 och kom dit en kvart tidigt. När jag kommer in hör jag hur hon gråter ifrån ett annat rum och jag kunde inte bara traska in bakom kuliserna utan fick snällt vänta på att de skulle bli min tur eftersom det var andra kunder/patienter där innan mig.

Det gjorde så ont att höra henne så ledsen och inte kunna få gå in till henne att jag inte kunde undgå att fälla en tår medan jag stod där.

Nu har hon 3 stygn på svanstippen och svansen inlindad med tratt på den och allt. Det eftersom hon flera gånger tappat bandaget, varav en gång när mamma var hundvakt så hon åkte upp till veterinären som linda om det med värsta arrangemanget så nu ser hon inte klock ut med sin röda klocka på svansen.

Men hon mår bättre nu och de håller på och läker fint.

Tingeling!

Nu var det riktigt längesen det blev något inlägg här.

Men i ärlighetens namn så har de varit mycket på gång och sen så har orken inte räckt till när tiden fanns.
Men ska bli bättring på den fronten…

Har varit uppe i Åre en sväng igen, hälsat på kära syster och hämtat hem Ängla förstås.

Eftersom Alaska bröt käken igen så blir det inget försökt till meriteringen i år och då behövde ju inte Ängla vara kvar uppe hos Sandra.

Även om Sandra flera gånger pikat om att hon ville ha Ängla kvar ändå för att hon var så duktig på att dra. Haha

Men icke! Vi har saknat henne så otroligt och det var en enorm glädje att träffa henne igen.

När jag kom fram så lämna vi kvar Himla i bilen och Sandra och Tobbe gick fram och öppnade till hundgården. Ut flög ett gäng malamuten bland annat Ängla. Jag sa ingenting till en början och hon upptäckte mig inte på engång. Men när jag sa hennes namn så kom hon i fullfart mot mig och den glädjen gick inte att ta miste på. Det är inte ofta hon är så otroligt glad att se en men de kändes verkligen att hon saknat mig med.

Så tänkte jag att nu jäklar vad glada tjejerna ska bli att träffa varandra. I alla fall Himla. Släppte ut Himla ur bilen och förväntade mig ett kärt återseende. Men nix!

De stannade upp brevid varandra och nosade lite stelt. Sen gick de åt varsitt håll och de var det. Haha Knäppisar.

Jag tror Ängla ville kolla av/visa att de fortfarande är hon som är nummer ett  och Himla.. ja jag vet faktiskt inte, jag trodde hon skulle bli super glad men hon tänkte nog mest ”Jäkla skit, här ryker den friheten och all mattes egna tid för mig” Haha
Okej lite bortskämd har ju Himla blivit den här tiden ;)

Lite slagsmål har vi haft =( Mellan Vilda och Avlanche…

Efter att ha fått dem att fungera hyfsat ihop så small det igen här förra veckan.

Det resulterade i lite småskador och ett trasigt öra för Avalanche. Så Tommy fick köra henne till veterinären, sy ihop örat, antibiotika och tratt i 13 dagar till. =(

Skruttan..

För Vildas del, som främst har väldigt ont i tassen, är det fortsatt med DAP:en och vi ska komplitera med att påbörja lite reabiltering utav henne. Så ska vi försöka få ner hennes stressnivåer och öka hennes välmående.

Tingeling!